The War
Publicerat den

 
Det är mycket som händer hela tiden under en livsgång, mycket som man delar med sig och mycket som man inte delar med sig. I mitt fall gör jag lite av båda, men på senaste tid har det bara hänt saker jag inte behöver dela med mig av till allmänheten.
 
Det är fredag idag och jag hade en rolig engelska uppgift som jag skulle framföra idag. Jag skulle hitta en artikel och berätta om vad den handlade om och föra fram en diskution om alla åsikter som kan finnas. Den artikeln jag hittade var mest fakta och hade inga tydliga argument men jag tyckte att det var enkelt att föra fram egna frågor och tankar utifrån det. Så min artikel handlade om The War Between South and North Korea And Millitary Service. Vilket jag tycker ät väldigt intressant. Det handlade om att männen i SydKorea måste göra sin millitärtjänst när dom är mellan 18-30 år och om de inte gör det så kan de faktiskt straffas för det, eftersom det är landets lag. Vilket jag tycker kan både vara bra att hjälpa till men endå tragiskt för de som verkligen är rädda eller har mardrömmar om det här och verkligen veta att man måste göra det här om man är man. Artikeln handlade mycket om manen som ska göra millitärtjänst men jag lärde mig också något annat som jag inte visste.
 
Att andra människor som flyttar dit från andra länder behöver inte göra millitärtjänst visste jag, men inte att familjer åker till te.x USA för att föda sitt barn så att barnet får ett medborgarskap där så de barnet slipper faktiskt att gå igenom denna millitärtjänst. Vilket kan kanske vara skönt för barnets förälder att veta att sitt barn kommer vara säkert genom sitt liv. Men jag är förvånad och har blandade kännslor om detta, att det verkligen behöver gå så långt att föräldrar gör vad som helst för att deras barn inte ska behöva göra millitärtjänst är otroligt.
 
Det finns olika uppgifter att göra om man har millitärtjänst man kan gå ut i kriget liksom, public service och sånt som inte betyder att man utsätter sig för fara. Jag är inte säker på hur jag skulle göra om Sverige hade en sådan lag. Det skulle vara väldigt förvirrande. Men jag tycker faktiskt mest synd om de som kanske verkligen vill göra det här och är skadade eller har en sjukdom så de får inte tillåtelse att göra det, och de som är jätterädda och inte alls tycker det är kul men måste gå igenom det. Men det som är mest skräckinjagande är att det är en lag och det är en vana. Att se sin pappa, bror, kompis, släkting åka iväg i två år för att utföra denna lagen.
 
Jag kan fortsätta den här diskutionen hur länge som helst men en sak är säker, det stoppar mig inte från att vilja åka till SydKorea för att dansa.
 
 
 






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?