Men tjaaa! Den här blogg grejen börjar bli lite slö. Men jag har inte glömt bort det! Well, vad ska jag säga? Har haft det ganska chill under mitt sista sommarlov så att säga. De senaste dagarna har jag förgyllt dagarna med att umgås med vänner för det mesta och köpt en superfin mössa haha! :) Imorn börjar allvaret igen och första riktiga skoldag på universitetet börjar. Hade intruduktion förra veckan och då var jag väl inte riktigt mig själv. Var ganska observant och såg allmänt sur ut och var inte lika pratglad som jag kan vara. Men det är så jag är. Hela den här universitets grejen är så jävla nytt för mig. Inte bara att jag börjar på ett universitet men tankarna förut var att jag aldrig skulle börja plugga på universitet i sverige. När mina planer och förhoppningar förändras blir jag ganska förvirrad, rädd och väldigt orolig. Jag är en människa som gillar struktur, är väldigt observant och vill att mina planer ska gå som jag ville från början.

 

Nu är jag ju inte ledsen för att jag börjar på universitet, tvärt om faktiskt! Jag är superglad och det var jag själv som ändrade mig, men då börjar tankarna snurra om varför jag ändrade mig tillslut. Jag är väl mest känd för att vara en bestämd liten jävel som kämpar mig igenom allt och lyckas tillslut. Så på ett sätt är att börja på universitet ett bakslag om man jämnför med mina föredetta planer, men nu känns det endå helt okej. Därav kommer den här extremt konstiga känslan, känner mig inte tillräckligt smart, är väldigt orolig för min dyselexi och andra faktorer som gör att min koncentration inte är lika bra som alla andras. För att ge en förkortning på mina känslor:

 

Men jag försöker att se det possitiva och jag ska försöka vara mig själv imorn, sen är jag också lite extra glad för jag ska iväg och dansa waacking efter lektionen i skolan. Det ska bli roligt! :D